Nu får min mamma faktiskt skämmas. Hon har slarvat massor med uppdateringen av min blogg. Jag har sedan senaste inlägget hunnit uppleva min första midsommar även om den tydligen inte alls blev som den brukar vara.

Något jättetråkigt hände på midsommaraftonens eftermiddag. Jag förstår inte så mycket av det själv, men alla runt omkring blev så ledsna. Min mammas kusiners pappa somnade in efter att ha kämpat mot sin sjukdom ända in i det sista. Det är så orättvist och hemskt tycker mamma. Hon har förklarat för mig att saker som inte borde få hända ändå ibland händer här i världen. Jag begriper ingenting. Varför ska det vara så? Min farfar försvann också från den här världen tidigare i år. Farmor har berättat att han är stolt över mig i sin himmel. Min farfar och Olivia och Adams pappa har det säkert jätteroligt tillsammans där uppe. Hoppas att de håller lite koll på oss som är kvar här så att det dröjer många många år innan någon annan måste resa upp dit. Mamma säger att jag är en liten glädjespridare och att en sådan behövs när livet är dumt. Hoppas att hon har rätt. Jag ska sprattla extra snyggt och skratta lite mer än vanligt åt Olivia, Adam och deras mamma Gunilla.

Pappa, mamma och jag åkte till farmor på midsommaraftonens morgon. Det var jätteroligt att träffa alla mina kära östgötar igen. De tyckte att jag hade vuxit även om min kusin Emelie tyckte att jag var den minsta bebis som hon någonsin hade sett. Det var första gången jag träffade Emelie och hennes kille Stephane. De bor ju i Danmark och det är tydligen ett helt annat land som man inte åker till så ofta. Ja, inte vet jag, men det var väldigt roligt att äntligen få träffa henne. Vet ni, jag sov över hos farmor för första gången. Det gick jättebra förstås. Jag är en mycket bra bebis.

Mamma och jag åkte hem på midsommardagen och på söndagen åkte pappa till Paris med sin mamma, syster och svåger. Jag längtar efter min pappa. På torsdag åker vi och hämtar hem honom. Jippie!
Mamma och jag bor hos mormor medan pappa är i Paris. Dels för att mamma tycker att det är roligare och dels för att mormor faktiskt behöver mig lite nu när hon har så ont i sitt skruttiga knä.

Idag har Micha och Mona varit hos mormor och beundrat mig igen. De tycker att jag är jättefin och det är jag ju förstås. Mamma tog kort som ni kan se här nedanför.



Emelie och jag på midsommaraftonen. Den dåliga fotografen (läs: mamma) fattar inte att man kan ta bort kräkservetter som ligger på bordet innan man tar kort.



Min kusin Samuel och jag i våra fina midsommarkransar.



Hej världen!



Min bästis Olivia kom och lånade mig i söndags morse.



Jag och mina dubbelhakor väntar på Micha och Mona. Jag känner mig väldigt fin i Bamse-klänningen jag fick av dem förra veckan.



Micha och jag.



Mona och jag.



Man kan ju inte hålla igång hur länge som helst.

Helt plötsligt tyckte jag att det inte var lika roligt och enkelt att andas som det brukar vara. Det började låta konstigt och mamma och pappa blev helhispiga och började peta på mig så fort jag försökte sova. Tydligen har jag fått det där konstiga som kallas förkylning. Mamma ringde till barnakuten på Ryhov igår eftermiddag och de sa att hon skulle ringa igen om jag blev sämre. Sent på kvällen tyckte mamma och pappa att jag rosslade när jag andades, så pappa ringde dit medan mamma försökte mata mig och strax därefter åkte vi in till Jönköping. Jag passade på att bajsa lite på sjuksköterskan. Pappa skämdes, men hon bara skrattade. Jag vägdes också. 4100 gram är min nya matchvikt!! En snäll läkartant sa att jag hade fått en liten förkylning och gav mamma och pappa näsdroppar som jag ska få fyra gånger per dag.



Myser hos pappa i väntan på doktorn.



Tar allt med ro.