Idag följde mamma med mig till BVC för extravägning. Som jag skrev för några dagar sedan har jag ingen lust att äta, men på något konstigt vänster hade jag ökat väldigt bra i vikt ändå. Mamma blev alldeles lycklig när vågen visade på 8660 g. Efter att vi hade varit på BVC promenerade vi hem till mormor för att äta lunch. På något sätt lyckades mormor få mig att äta nästan en hel liten burk rödspättapuré. Och som jag åt sen! Jag mmm:ade högljutt efter varje tugga och mamma blev alldeles lycklig igen. När mamma och jag kom hem till oss vid halvfyra-tiden var det dags för mat igen. Nu åt jag en halv stor burk pastasnäckor och skinka och en halv burk frukt. Det är faktiskt rätt gott med mat.

Jag är världens bästa bebis.



Åh, vad det är roligt med pussel!

Titt ut!

... jag svänger hit och dit och hit och dit. O'hoj!



Kapten Granberg at your service!

Jag vill inte äta. VILL INTE! Min mamma och pappa fattar inte det och försöker proppa i mig mat ändå. Jag vill inte ha!! Jag vill bara leka, leka, leka! Mina föräldrar har testat allting vid det här laget, men jag vill faktiskt inte äta. Jag fattar inte varför man ska behöva äta när man är glad och pigg ändå. Okej, jag erkänner; lite vill jag ha att tugga på. Jag kan äta hur mycket bröd med smör som helst, men det duger visst inte åt mina föräldrar.

Idag ringde mamma till och med till BVC för att fråga vad man ska göra åt det här. BVC-tanten sa att mamma skulle fortsätta att låta mig äta själv och bad oss att vi skulle komma dit och kolla min vikt på torsdag. Jaja, jag får väl äta lite, tänkte jag och till mellanmål åt jag ganska mycket macka, lite banan och lite fruktpuré. Snart är det dags för min lunch och då ska jag få äta själv med händerna. Mamma hoppas att det ska gå bra men jag hoppas bara att jag ska kunna leka lite...



Jag har pipmuggen i ett järngrepp!

Min mamma har inte låtit mig uppdatera min blogg på jättelänge vilket fått morfar att insjukna i svår Hedda-abstinens. Mamma ber så mycket om ursäkt och lovar att hon ska bättra sig.

Min pappa älskar att göra hattar av allt möjligt. Det har jag säkert nämnt tidigare nån gång. Igår lyckades han fixa till den snyggaste hittills och jag tycker själv att den klär mig oerhört bra.



Även leksaker blir bra hattar, inte sant!? Jag är väldigt nöjd och väldigt snygg!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag älskar tidningar!!



I morse fick jag härja fritt i tidningskorgen. Det är det roligaste man kan göra, tycker jag!!

Just nu händer det mycket i mitt liv. Jag lär mig nya saker hela tiden.
Senaste nytt är att jag dansar och klappar händerna när jag lyssnar på musik. Dessutom klappar jag händerna när mamma sjunger för mig för hon sjunger ju så snyggt!! Det tycker i alla fall jag och hon.

På frågan "Vad säger lammet?" svarar jag ett klockrent "Bääh", men även min mamma förstår att det nog mest är en lyckträff eftersom vovven, hästen och kossan också säger så. Däremot vet jag att katten säger något i stil med "iiiih".

Mamma hade tänkt visa en bild på mig när jag står på tårna och händerna med rumpan upp i vädret, men just nu går det inte att ladda upp bilder här på blogg.se så det får vänta lite. Hon ville även visa att jag drar mitt strå till stacken som HV-supporter idag för att fira gårdagens seger genom att ha min fina HV-body på mig. Men morfar och mina övriga medsupportrar får vänta lite.

----

Oj, nu funkade det visst igen. Här kommer dagens bilder!



Det är roligare att smita iväg än att sitta still och fotograferas.



En HV-supporter i startgroparna (det står HV på bodyn, men det syns inte på bilden). Vad månne det bliva av en sån här tjusig tjej? En ny Susanna Kallur kanske?

För er som läste gårdagens inlägg följer här en uppdatering. Mina föräldrar är chockade. De hade mentalt förberett sig för en krånglig natt, men så blev det inte. Nejdå, jag somnade snällt vid 20:00 och vaknade inte förrän 7:30 då jag ville komma upp och leka lite en stund. Jag körde runt i min gåstol som en galning och det finns ju inget som gör en så trött så strax efter 8 somnade jag om igen och sov ända till 10:20. Det är helt otroligt! Min hispiga mamma var inne och kollade till mig hur många gånger som helst för att kolla så att jag andades.

Nu äter jag min något försenade frukost tillsammans med pappa.
 


Väntar på att frukosten ska serveras.



GE HIT GRÖTEN! Annars...

I natt fick mina föräldrar prova på att vara småbarnsföräldrar på riktigt. Hittills har jag ju sovit extremt bra och länge, men nu fick mamma inte sova mycket. Från kl 2:30 och framåt var jag vaken större delen av tiden och ville helt enkelt inte sova alls. Men herregud! Vad väntar hon sig? Att jag ska gilla att sova? Äh, glöm det! Min pappa var också uppe flera gånger för att stoppa in nappen i munnen på mig och bädda ner mig i sängen igen, men han har världsrekord i omsomning och det har verkligen inte mamma. Pappa säger att det är genetiskt att mammor vaknar lättare och det stämmer nog, i alla fall i vår familj.

Kl 7 gav pappa upp kampen och plockade upp mig. Vi lekte och hade kul medan mamma försökte somna om, men det gick visst inte alls. Idag har jag en jättetrött mamma, men min mamma har en jättepigg bebis. Vad konstigt! Klockan hann bli 10:30 innan mina föräldrar äntligen fick mig att sova. De försökte lägga mig flera gånger under morgonen, men två sekunder senare såg det ut så här i min säng (dålig bild, mamma mobilkamera är inte så bra i mörker):



Jag kan ju passa på att berätta att jag kan en massa saker numera. Jag kan vinka, peka på lampan, klappa händerna, göra lite Imsevimsespindel-rörelser, krypa lite och, som ni ser på bilden ovan, resa mig upp alldeles själv om jag bara har nåt stadigt att hålla i. Mamma och pappa har fullt upp med mig nu, men för att göra allt lite lättare för dem är jag superglad nästan hela tiden. De säger att jag är världens bästa och gladaste bebis, men det tycker kanske alla föräldrar om sina barn...

Idag har mamma kopierat bilder från pappas fina mobiltelefon till datorn och vilken skatt vi hittade där! Här följer några bonusbilder på mig när jag är som snyggast!

Igår kväll, precis före mitt bad, överraskade mamma och pappa mig med att jag fick äta helt själv! Det var väldigt roligt och kladdigt. Jag kletade in hela mig med gröt och det var kanske inte så mycket som hamnade i munnen, men vad gör väl det när man har kul?



Kladd, kladd och åter kladd!

Jag mår nästan som vanligt nu. Mitt enda bekymmer är den där tråkiga hostan jag dras med, men jag är världens gladaste unge ändå. Idag ska vi ut i snöyran och åka till mormor och morfar och äta lite. Pappa och mormor ska äta lutfisk, men mamma och morfar förstår att det inte är gott och äter nåt annat mycket smarrigare istället.



Kopplar av lite med min nya favoritsysselsättning; att plocka ur saker ur korgen.



Visar upp min fina badgiraff som jag fick av mormor och morfar i julklapp. Jag tycker att den är så fin att den får följa med överallt.

Mamma passar på att slänga in en snabb liten uppdatering här om vad som hände på BVC. Jag behöver inte läggas in för BVC-tanten sa jag är så pigg och glad, trots mitt onda öra. Vikten hade faktiskt ökat lite sedan i onsdags. Nu väger jag 8130g och då vägde jag 8100g. BVC-tanten sa att hon trodde att det värsta var över och att jag snart kommer att få tillbaka aptiten.

När vi kom hem fick jag äta lite själv. Det var roligt. Ärtor och brödbitar smaskade jag på medan mamma försökte få i mig lite puré.

Mamma och pappa hoppas att jag snart blir frisk och lite tjock.

För ungefär två veckor sedan började jag hosta ganska mycket, men det blev inget mer än så. Förrän nu. I söndags smällde det till och jag blev dunderförkyld. I går var mamma och jag på barnmottagningen där läkaren berättade att jag hade fått öroninflammation. Så nu äter jag 5 ml Kåvepenin morgon och kväll. Blä, tycker jag.

Jag bantar mer än någonsin tidigare och mamma som vanligtvis är hysterisk över mitt matintag har nu passerat alla gränser vad gäller desperation. Ge upp mamma, jag känner inte för att äta. Så är det bara! Problemet är att jag tydligen har gått ner lite i vikt och det får man inte göra när man är bebis. I morgon ska vi till BVC och väga mig och om jag har gått ner ännu mer kommer jag kanske att läggas in. Mamma och pappa är oroliga för mig även om jag är nästan lika glad och aktiv som vanligt.



En liten nyårsfirare med sin allra första feber. Somnade redan strax efter kl 19 så något tolvslag för mig blev det verkligen inte. Om ni tittar riktigt noga ser ni mina två fina tänder.



Mamma, morbror Markus och Noy tittar på fyrverkerier och skålar när år 2008 precis börjat.



Så här söt är man när man när man har öroninflammation. Jag tar mig lite för mitt onda öra, men är glad ändå.



Man gör framsteg även när man är sjuk och har en näsa som rinner. Om underlagsförutsättningarna är goda kan jag faktiskt numera krypa lite. Snyggt va??