Höstmarknad på dagis

I lördags var det höstmarknad på dagis. Med snoret rinnande gick jag dit med mina föräldrar, mormor, morfar, morbröder, mostrar och kusiner. Det var superduperroligt trots att det regnade massor! Jag var med på min allra första sånguppvisning och gissa om jag gjorde succé!?

Här kommer lite bilder och två snygga filmer där jag knappt syns:



Alla var där... nästan i alla fall. Cornelia, Susanne, Tuva, mamma och så jag då, förstås.

 

Här sitter min mamma och jag och väntar på att jag ska få börja sjunga. Till vänster om oss står Hugo och hans mamma.

 

Här har jag inte riktigt vågat att släppa mamma än, men jag diggar ändå.



Här har jag kommit igång på allvar. Det var bara ett problem. Det hela tog slut alldeles för fort!!

Kommentarer
Postat av: morfar

De finns bara en Hedda och de är duuuuuuuuuuuuuu! Så goooooooooo så det finns bara inte, som du diggade, jag vill gå på fler uppvisningar där du tar över folk runt omkring oss jublade när de såg din glädje, nästa så att jag sa till alla att Hedda är mitt barnbarn. Puss på dig lilla älskling.



Morfar

2008-10-13 @ 18:45:00
Postat av: mormors kusin britt

Hej svejs!Du är allt en liten teaterapa tror jag minsann.Jösses vad gulligt.På söndag är det 1-årsfest i Göteborg Då fyller vår lille prins.Hans pappa ska ha 30årsfest på lördag men söndagen är ju viktigare.Hoppas vi ses snart var längesen nu.Kram till dess/gamkusinen

2008-10-14 @ 11:06:48
Postat av: Olivia

men det var de sötaste! när ja kommer hem är ja redo för att vara barnvakt åt min lilla tuss:) vi kommer ha det så roligt<3

2008-10-15 @ 18:24:31
Postat av: faster Agneta

Hej lilla Hedda! Kan man vänta sig en dansös eller musiker i släkten kanske? Du är så söt och charmig att man blir alldeles till sig. Längtar efter att få träffa dig. Kanske till Allhelgonahelgen?

puss

2008-10-16 @ 10:16:53
Postat av: Annette

Hej



Läste på en annnan blogg att din mormor plötsligt dött. Min Felicias mormor försvann på samma vis för en månad sedan. Felicia är större och kan förstå mer varför men ändå inte. Saknaden är förskräcklig!

Kärleken och den goa omsorgen borta. Höstkallt och vinterfrys på en gång i själen. Kramar Om. /Annette

2008-11-17 @ 10:01:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0